Här kan du läsa om ett urval av kompositörerna
Musik i förändring
I andra halvan av första årtusende e.Kr. under Karls den stores tid (kring 800 e.Kr.), började musik att skrivas ner i form av noter, först som mässande gregorianska slingor och sånger. Musiken utvecklades, och eftersom instrument inte var accepterade i kyrkan, smyckade kompositörerna sina verk med fler stämmor, tempoändringar, dissonanser och ibland kromatik (halvtonssteg), ibland med en gregoriansk melodi invävd (cantus firmus-teknik).
Under renässansen i 1300-1500-talens Europa, med början i Frankrike och Flandern och ofta med centrum i Italien, utvecklades den polyfona körmusiken med flera stämmor, oftast 3-6 stämmor, ibland många fler, och med flera röster i varje stämma. Grunden var den kyrkliga motetten, med många, oberoende stämmor i ett musikaliskt flätverk. Samma princip användes i den friare madrigalen, men med mer känslodramatik och accentuering av musik och text tillsammans, gärna med ljudhärmande inslag som trumpeter, fågelsång, klockor m.m..
I samband med reformationen krävdes att tyngdpunkten lades på texten, och stämmorna skulle därför ljuda mer samtidigt (homfont) och, ffa i de områden där protestantismen utvecklades, med text på landets språk, istället för latin.
Musikerna fick anpassa sig till de rådande trenderna för att behålla sina anställningar, och för att inte råka i onåd hos maktens män.
Under det efterföljande 1600-talet utvecklades musiken vidare till barocken, men gregorianska slingor och motetter kunde, och kan forfarande, flätas in i den nya musiken.
Under renässansen i 1300-1500-talens Europa, med början i Frankrike och Flandern och ofta med centrum i Italien, utvecklades den polyfona körmusiken med flera stämmor, oftast 3-6 stämmor, ibland många fler, och med flera röster i varje stämma. Grunden var den kyrkliga motetten, med många, oberoende stämmor i ett musikaliskt flätverk. Samma princip användes i den friare madrigalen, men med mer känslodramatik och accentuering av musik och text tillsammans, gärna med ljudhärmande inslag som trumpeter, fågelsång, klockor m.m..
I samband med reformationen krävdes att tyngdpunkten lades på texten, och stämmorna skulle därför ljuda mer samtidigt (homfont) och, ffa i de områden där protestantismen utvecklades, med text på landets språk, istället för latin.
Musikerna fick anpassa sig till de rådande trenderna för att behålla sina anställningar, och för att inte råka i onåd hos maktens män.
Under det efterföljande 1600-talet utvecklades musiken vidare till barocken, men gregorianska slingor och motetter kunde, och kan forfarande, flätas in i den nya musiken.
Guillaume Dufay (1397-1475)Guillaume föddes i Burgundiska nederländerna, troligen utanför Brüssel, med okänd pappa. Mamman flyttade till Cambrai (numer Frankrike) och eftersom gossen var uppenbart musikalisk fick han utbildning inom kyrkan. Under 1420-30-talen arbetade han på olika platser i Italien innan han återvände till Cambria. Hans gravsten var länge förlorad, men återfanns och finns nu på museum i Lille.
|
|
John Taverner (1490-1505)
Taverner betraktas som den mest betydande kompositören på sin tid. Han var organist och körledare vid Christ Church i Oxford, utnämnd av kardinal Thomas Wolsey 1526. Det mesta av hans kända musik är komponerat under 1520-talet. 1528 blev Taverner varnad för sin kontakt med lutheraner. Wolsey störtades 1529, och 1530 lämnade Taverner sin post. Han levde senare i Boston, Lincolnshire.
Giovanni Pierluigi da Palestrina (1525 -1594)
Som musikaliskt begåvad pojke fick han musikutbildning av kyrkan i sin hemstad Palestrina. Då biskopen i Palestrina blev påve blev Giovanni Pierluigi medflyttad till Rom, och fick då efternamnet da Palestrina (från Palestrina). Under resten av sin levnad bodde han kvar i Rom, huvudsaklig anställd inom kyrkan, under flera olika påvar, delvis som sångare men ffa som kompositör av kyrkomusik. Under perioder med mer renläriga påvar, och inkvisitionsperioder, fanns det krav på att även kyrkomusiker skulle vara prästutbildade, något som Palestrina påbörjade. Efter att pesten hade tagit delar av hans familj, gifte han om sig med en rik pälshandlares änka och kunde istället ägna mer tid åt att ge ut sin musik, och mindre tid till anställningar. Efter hans död fortsatte utgivningen, huvudsakligen olika mässor, via hans söner.
Thomas Tallis (1505-1585)
|
Tallis var anställd vid benediktinerklostret i Dover 1530-32, senare även i Waltham och Canterbury innan reformation genomfördes och klostrens stängdes. Tallis blev 1543 anställd som "gentleman" till Henrik VIIIs muikkyrkostab Chapel Royal. Han och hans yngre kollega William Byrd fick ensamrätten på försäljning av noter, av drottning Elizabeth I, och på detta vis en oberoende inkomst. Tallis bodde med sin hustru Joan i Greenwich. Efter hans död skrev kollegan och vännen Byrd "Tallis is dead, an music dies".
|
Giaches de Wert (1535-1596)
Lille Jack (Giaches) togs som pojke med, från sitt hemland Flandern, till Italien där han jobbade resten av liv som hovkompositör hos en av det mäktiga familjerna, Gonzagas, och gifte sig med en av släktingarna, Lucretia. Sitt vuxna liv tillbringade han i Mantova i Norra Italien där han skrev kyrkomusik och profana madrigaler och ansvarade för hovkapellet. Han var även mycket i Ferrara där familjen d'Este hade samlat många musiker, konstnärer och andra kulturarbetare vi sitt hov. I den progressiva miljön utvecklades musiken mot barocken av bl.a. av Claudio Monteverdi, som inspirerades av den äldre de Wert.
William Byrd (1540-1623)
|
Byrd föddes i London, och blev nära vän med sin lärare, och sedan kollega, Thomas Tallis. Från 1572-94 var han anställd som "Gentleman" vid Chapel Royal, som tillsammans med det övriga hovet följde drottning Elizabeth I och stod för kyrkomusiken tillsammans med de övriga sångarna och musikerna. Han var populär hos sin arbetsgivare, och fick därför beskydd då han som katolik blev ansatt i det ny-reformerade anglikanska samhället. Han skrev under sin livstid mer än 500 verk, och beskrevs av sina efterföljare som "the father of musick".
|
Jacob/Iacobus Handl-Gallus (1550-1591)
|
Jacob föddes i Slovenien i Ribnica (Reifnitz), i dåvarande Habsburgska riket. Han levde och arbetade som kyrkomusiker på olika platser, bl.a. Melk och Zabrdovice, och var anställd som kapellmästare 1579-85 av biskopen i Olomouc (Olmütz) i Mähren/Moravia, i dagens Tjeckien. Från 1585 till sin död arbetade han i Prag som organist i kyrkan sv. Jana na Zábradlí. Prag var på den tiden den Habsburgska kejsarens huvudstad. Handel-Gallus skrev under sin tid mycket kyrkomusik, samt madrigaler, vilka han lät trycka och sälja.
|
John Dowland (1563-1626)
|
Som 17-åring anställdes John Dowland vid den Engelska ambassaden i Paris, och där blev han katolik. Han skrev många sånger till luta, och är en av de mer kända renässanskompositörerna idag. Hans musik har spelats in av bl.a. Alice Babs och Sting. Som renommerad luteinist jobbade han på flera ställen i Europa, bl.a. som ytterst välbetald hovmusiker i Köpenhamn hos den danske kungen Christian IV från 1598. Tjänsten som luteinist 1594 hos Elisabeth I av England fick han dock inte. Den danske kungens syster, Anne av Danmark var gift med den skotske kungen James/Jacob, och 1603 blev paret även kung och drottning av England. 1612 fick Dowland anställning vid det engelska hovet, och dedikerade sin Lacrimae till drottning Anne.
|
Claudio Monteverdi (1567-1643)Claudio Monteverdi föddes i Cremona och var ett musikaliskt barn till en läkare och lärdes upp på katedralens skola och fick en viola da gamba vi 12 års ålder, och han skrev latinska motetter och italienska madrigaler.1591 blev han anställd som gambaspelare vid Gonzagas hov i Mantua, 10 år senare hade han gift sig och blev kapellmästare. I denna tid blev solorösten mer framträdande och vid 40 års ålder skrev han sin första opera, Orfeo, inspirerad av sångspel, med talade repliker. 1613 är både frun och hertigparet döda, och CM blir kapellmästare i Markuskyrkan i Venedig. Där bor han i resten av sitt liv och komponerar mer musik, bl.a. operor varje år.
|
|
Heinrich Schütz (1585-1672)
Heinrichs far var värdshusvärd. Lantgreve Moritz von Hessen-Kassel övernattade på värdshuset och blev så imponerad av den 13-årige Heinrichs musikalitet att han betalde pojkens utbildning i sång, orgelspel, komposition, på Collegium Mauritianum, samt juridikstudier i Marburg.
Under 3 år var han hos Giovanno Gabrieli i Venedig och lärde sig mer musik.
Senare fick han jobb som hovkapellmästare i Dresden, men fick det tidvis svårt att få inkomster pga av 30-åriga krigets förstörelser, då hoven inte hade råd att hålla sig med så många musiker.
Vid 44 års ålder, efter att frun hade dött, for han åter till Italien och träffade bl.a. ClaudioMonteverdi.
Under några år hade han anställning som överkapellmästare vid Christian IVs hov i Köpenhamn.
Han anses som en av Tysklands största kompositörer under 1600-talet.
Dieterich (Dietrich) Buxtehude (1637-1707)
Föddes i Helsingborg, växte upp i Helsingör.
Vid 20 års ålder fick Dieterich sin fars tidigare jobb vid Mariakyrkan i Helsingborg, men under Svensk-Danska kriget kriget föll Skåne i svenskarnas händer och det blev hårda tider, så Dieterich skaffade ett annat jobb, Mariakyrkan i Helsingör.
Vid 31 års ålder hade han blivit så omtalad som begåvad musiker att han, efter att ha gift sig med sin företrädare Tunders dotter, fick jobbet som organist i Mariakyrkan i Lübeck. Där verkade han till sin död och blev en av sin tids mest betydande kompositörer, bl.a. Händel och Bach reste dit för att besöka honom.
Vid 20 års ålder fick Dieterich sin fars tidigare jobb vid Mariakyrkan i Helsingborg, men under Svensk-Danska kriget kriget föll Skåne i svenskarnas händer och det blev hårda tider, så Dieterich skaffade ett annat jobb, Mariakyrkan i Helsingör.
Vid 31 års ålder hade han blivit så omtalad som begåvad musiker att han, efter att ha gift sig med sin företrädare Tunders dotter, fick jobbet som organist i Mariakyrkan i Lübeck. Där verkade han till sin död och blev en av sin tids mest betydande kompositörer, bl.a. Händel och Bach reste dit för att besöka honom.